| Motsatsernas
betydelse
Vi lever alla i ett kraftfält mellan motsatser både
i och utanför oss. Den ena polen kan inte finnas utan den andra.
De är nödvändiga för helheten.
Dag står i ett dialektiskt förhållande till natt,
buller till tystnad, liv till död, jag till dig, glädje
till sorg, stark till svag o.s.v.
Att bara identifierar sig med den ena sidan innebär obalans.
Ett exempel:
Lena krävde av sig själv att alltid vara ”stark
och duktig” men på senare tid hade hon börjat glömma
saker, hade huvudvärk allt oftare och svårt att somna,
sånt som hon uppfattade som tecken på svaghet. Hon vägrade
bry sig om det, utan fortsatte i samma tempo som vanligt.
Obalansen mellan det Lena upplevde som sin nödvändiga
styrka och det hon upplevde som tecken på svaghet, ledde så
småningom till att den förnekade sidan tog över
helt. En dag kunde hon inte ta sig ur sängen. Mycket tydligare
kunde inte kroppen säga ifrån att nu fick det vara nog.
Hon upplevde starka känslor av svaghet, hjälplöshet
och ångest.
När Lena började i terapin var hon helt inställd
på att få hjälp att snabbt hitta tillbaks till
hur hon var och fungerade innan hon brakade ihop. Det tog tid för
henne att inse att hennes läkningsprocess inte kunde börja
på allvar förrän hon först accepterade de känslor
hon upplevde nu. Ännu svårare var det för henne
att ta till sig att hon egentligen inte var den ”starka”
person hon trott och krävt av sig, att hon aldrig mer skulle
kunna fungera som hon gjorde innan, om hon inte ville köra
slut på sig igen.
För att fungera som hela människor i balans måste
vi kunna lyssna in och bejaka både våra ”starka”
och ”svaga” sidor. Då först har vi möjlighet
att i tid känna in hur vi egentligen har det, vad vi verkligen
behöver. I Lenas fall framför allt ett lugnare tempo,
vila, kärlek utan att behöva prestera något.
Jag har satt citationstecken runt orden stark och svag eftersom
det kan diskuteras vad som är vad. Är det tecken på
styrka att vara rädd för sin ”svaghet”?
|